Urmakaryrket är ett 500 år gammalt yrke, med stolta traditioner, men för att utbildas till yrket före 1940 krävdes oftast utlandsstudier, oftast Tyskland och Schweiz men också England.
I Sverige finns ovanligt många äldre klockor bevarade, både i hemmen, ute på företag, hos olika myndigheter och i officiella lokaler. Orsakerna till denna mångfald kan diskuteras men tänkbara orsaker kan vara dels att vi varit förskonade från krig och dels för att vi alltid uppskattat och varit angelägna om att ta väl hand om våra kära klockklenoder, vårt kulturarv. För varje år och generation och ju äldre uren blir ökar affektionsvärdet, och det gäller alla sorters ur, från golvur till minsta armbandsur. Detta har skapat en skicklig och erfaren yrkeskår som är mycket efterfrågad och eftertraktad.
Gamla urverk behöver kontinuerligt underhållas och renoveras och för varje renovering så blir ingreppen ofta allt svårare och mer avancerade. Det innebär att kraven på urmakarens kunskaper ökar hela tiden.
Utbildningen till urmakare vid Urmakarskolan i Motala består av två års grundutbildning samt ett års avslutande gesällutbildning. För att bli behörig till den avslutande gesällutbildningen krävs minst betyget godkänt från Urmakarskolans grundutbildning (eller likvärdiga kunskaper). En specialutbildning för urmakare är det enda som leder till den grundliga utbildning som är absolut nödvändig för att bevara våra kulturskatter - i form av klockor.